Jonkii

Detta fick jag av min "syster" Jeanette.
Hysteriskt rolig!

Det är förmodligen exakt så de är, haha!

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap...

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra
dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas
leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska
lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att
klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en
krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare
genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett
försök
att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en
hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras
säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa
kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad
jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande
om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som
planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts
sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna
doften av deras mat och höra brottstycken från deras
kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att
framkalla något de refererade till som ‘allergi'.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan
använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar
inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder
frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han
pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad
om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i
säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...