Jonkii

I lördags morse vaknade jag av att min älskade sa "vi måste hjälpa denhär"

I sin hand höll han en liten fågelunge som han och Babusjka hade hittat under ett träd i parken på morgonpromenaden.

Pippi döpte jag den till med min breda fantasi.

Pippi fick bo i en låda men föredrog att vara ute i lägenheten, gärna på Martins huvud.

Babusjka tyckte Pippi var vansinigt söt, hon pussade och pussade (tyvärr hade jag inte kameran i närheten när hon pussade Pippi)





Pippi åt lite bröd och mygglarver, drack vatten genom ett sugrör (som var mammas idé).
Vi lärde Pippi att flyga lite här inne, och tränade lite i parken, starten från marken verkade vara problemet.

På söndagen vaknade vi av fågelkvitter från lådan, Pippi fick lite mer mygglarver och vatten, sen var det dags...

Vi släppte Pippi från balkongen och Pippi flög upp i trädet mitt emot, där satt Pippi och kvittra några timmar...sen var Pippi borta...

Hoppas du har det bra Pippi, tack för besöket och välkommen åter så bjussar vi på lite mer mygglarver!

Jag och Martin beslöt oss för att fira i lugnets tecken efter allt.

Så vi packa in grill, mat och Babusjka i bilen och for och bada.






Jag har alltid sagt att alla våra hundar vi ska ha kommer att gilla att bada.
...och än så länge har jag rätt ;)

Babusjka gillade det lika mycket som Vicke.

Men mysigast var det sen tyckte Babusjka, att ligga inbäddad i mattes tröja och en massa handukar och torka, för att sen sova lite i solen.

En väldigt skön midsommar!

Det är olidligt att förlora ännu en familjemedlem.

Zano var så otroligt speciell, det går nog inte att förstå om man inte träffat honom.

Han pratade jämt och älskade uppmärksamhet...och Indra.
Indra älskade honom lika mycket och att se henne gå runt och leta sin vän skär i hjärtat på mig.
Hon ropar och skriker och letar där han brukar vara...
Idag verkar hon dock ha börjat släppa det...skönt för henne.

Zano dog av en propp som gjorde att han vart förlamad i benen.
Han plågades oerhört.
Vi for till strömsholm och dom förklarade att det inte fanns nått att göra.
Ibland känns livet väldigt orättvist.
Men nu är han med sin käre vän Vicke, och dom leker och busar som vanligt för att sen somna ihop.
För dom två var verkligen bästa bästisar!

 

Ingen är som dig min Zano, jag älskar dig!

Idag kl 05.30 somnade Zano in på strömsholm.

Idag hoppa jag och Babusjka på bussen och for till Josefin  (pappa Niclas jobbade) för att se hur mycket Viggo vuxit och för att uppdateras på allt nytt som händer i deras liv.

Såhär såg Viggo ut första gången jag träffade honom...jag tror han var 5 dagar här.





....men 3 månader senare...alltså nu, möttes jag av denhär glada killen!







Efter att Viggo sovit i sin fina vagn (och jag blivit matad med både mat och paj) var det dags för mat i solen.

Viggo försöker hjläpa mamma, men har missuppfattat det hela och puttar flaskan ifrån sig i hopp om att det ska komma mer, medans mamma med bekymrad min försöker hålla emot.
Ute i solen äts det givetvis med kebba på.


Busjka tyckte att Viggo var väldigt söt, men att Josefin var sötare och förstog inte alls varför hon inte kunde få vara i knät med.





Men till slut nöjde hon sig med att sola på den jätte stora och varma altanen och bussa med Sune.







Stina (oxå katt) kom med ut en sväng och sa hej men då var kameran inte i min närhet.
Varken Stina eller Sune verkade bry sig speciellt mycket om den lilla varelse som vi människor kallade Babusjka, och hon höll sitt avstånd. Speciellet efter att ha fått smaka på Indras vrede här hemma.

Efter mycket prat och mys var det dags för mig och Busjka att hoppa på bussen och fara tillbaka till staden.

Tack för en superdag Josefin och Viggo!