Jonkii

Ja, de är de minsta jag kan uttrycka mig.

Jag och Vicke gick till amma för att hämta mina gardiner och ett duschdrapperi.
Då kommer de en käring som Vicke börjar skälla på.
Jag sa åt Vicke och han gav sig, då säger tant-idioten medans hon kravlar sig ner på huk, "kom ska du få se att jag inte är så farlig".
Jag förklarade att han inte får hälsa för han gillar inte riktigt främande folk och har svårt att lita på nya människor (som jag alltid säger).
Tror ni hon ger sig!
Icket!
Då säger jag, för jag blir rätt trött på henne, "han kan bitas"
Då flyger hon upp och stirrar på Vicke, som vid dethär laget ser rätt otrevlig ut med ragg och tänder och morrandes.
Sen säger hon " Och en sån hund har du kvar!".
"Ja såklart, han är ju inte farlig" förklarar jag, men innser ganska snart att hon tror jag har en möradar hund.
"Jaså de säger du, vi hade faktist en såndär hund och de va en retriver den fick vi ta bort" säger hon med lite hån i rösten.
Då får de va bra tänker jag.
"Usch vad tråkigt, de kommer jag inte behöva göra med han i alla fall, allt som behövs är ju att folk lyssnar när jag säger att han inte vill hälsa" sa jag med lika vänlig ton som innan.
Hon tystnade och våra vägar skilldes åt...

Jävla idoit!