Jonkii

Jaha då var det en ny dag.
Jag mår bättre och idag ska vi till mamma och fira henne och Janne.
Hoppas jag inte börjar må dåligt där.

Martin har varit hemma sen i onsdags. Så mycket enklare det är när man är två!

Jag har så dåligt samvete. Känns så sjukt jobbigt att jag aldrig hinner träffa mina vänner längre. Känns som om det alltid kommer något i vägen. Konstant trött och mycket att göra och så det här magont-illamåendet gör det inte bättre.
Hoppas verkligen det vänder snart och tiden räcker till. Skulle behöva,som så många andra, mer timmar på dygnet. Men då skulle jag nog vara ännu mer trött. Hundarna har jag med dåligt samvete för. Dom ska ju ha sitt. Så när jag åker för att träffa en kompis så ligger det alltid och gnager i bakhuvet. Så vida jag inte är hos Ida eller nån där dom med är välkomna. Annars går min prioritering till dom. Jag älskar att gå långa promenader med dom och Otto. Bara vara. Då släpper lite av samvetet. Fast så fort jag är hemma igen så börjar det. Att det ska vara så svårt.
Sjuk passar inte att vara när man redan har dåligt samvete. För då hinner man ännu mindre. Mitt upp i allt det ska jag försöka bli smal oxå.

Nästa vecka tänkte jag försöka träffa vänner. Men så kolla jag i kalendern.
Måndag mvc återkoll, tisdag lämna BMWn, onsdag BVC vaccination. Så om Otto får feber eller reagerar dåligt så vill jag ha torsdag fri. Fredag se ut att kunna funka som en dag men det är ju svårt att säga nu. Helgen är fri men då tänkte jag och Martin att det skulle vara en helg utan krav att träffa nån. Vi har inte haft en egen helg sen Otto föddes nästan.

Ja som det ser ut så kommer samvetet alltid ligga i lä.

Tur Otto finns som kan få mig att glömma av det genom att bara titta på mig och kanske ge mig ett leende eller ett skratt!