10/2
Nu har jag och Otto varit vakna mer eller mindre sen kl 01.45. Helt sjukt känns det. Ännu sjukare att det kommer typ vara så här tills Otto inte äter så ofta. Alltså minst ett halvår!
Igår skulle Martins pappa ha kommit till oss och idag Martina bror med fru. Men båda är sjuka så då får ingen komma.
Lite trisst men samtidigt har jag ändå ingen energi. Det tar stopp.
En två timmar klarar jag ganska bra att umgås med nån. Men sen försvinner energin och då är det kört.
Har svårt att koncentrera mig på vad personen säger eller ens föra ett samtal. Får verkligen hoppas att det ger sig. Annars kommer jag bli en ensam prick.
Idag ska jag och familjen ge oss ut på promenad har jag lovat. Kan ju inte påstå att det känna så jävla peppande just precis nu. Får hoppas det blir bättre senare idag.
Jag kanske bara räknas som mormor, men jag umgås gärna. Måste bara bli frisk först, för detta jag har, vill jag inte dela med mig av alls till någon av er. KRAM!
