22/3
Grattis min älskade lilla plutt Otto på två månaders dagen. Det var inte meningen att vara grinig och arg igår. Men jag var så trött. Ibland kommer det ikapp att inte jag fått sova på några nätter. Men sånt är ju livet nu. Igår ville jag nästan dö för jag var så trött. Kunde inte varva ner på dagen för då hade jag förmodligen inte vaknat igen. Så efter att ha lämnat av Jeanette vid tåget så var det promenera, åka till mamma, städa och laga mat. Vilket såklart gjord mi ännu tröttare. När jag äntligen gick och laglig kl 21.15 så vaknade Otto igen kl 21.50. Då var humöret borta.
Nu kl 03 känns det lite bättre. Har sovit i nästan 3 hela timmar. Så jag är nöjd. (Sjukt va?!)
Imorgon ska jag verkligen bara ta dagen som den kommer. Försöka gå upp sent och sen promenera. Leka med Otto och försöka vila. Känner att det behövs.
Är han redan 2(!!!) månader. Tiden går ju för fort ibland..
Måste komma och hälsa på underverket snart ju.
