Jonkii

Idag var alltså första dagen Martin började jobba. Så givetvis ska nått gå lite fel. 

Sjukdomar har ju varit vår grej nu ett tag och den trenden ska vi ju såklart inte lägga ner. I synnerhet nu när Otto går på dagis. Så i torsdags fick han feber. Jaja sånt händer. Febern utvecklades till förkylning och nu sover han dåligt för han är täppt. Men jaja tänker föräldrarna Ström. Det här härdar vi ut. 

Och så kommer söndagen, dan före jobbare dagen. Och givetvis blir Evy dålig på kvällen. Påminner hemskt mycket om den helvetiska RSn. Så natten till idag har varit allt annat än lugn. Vilket resulterade i två lite haövdöendes likt zombis, vuxna vid kl.6 när det var dags att sluta drömma om att få sova på natten och övergå till nån typ dagdrömma om att få sova. 

Hur som så slocknade båda barnen vid tolv och nått magisk händer. Som kanske räddade hela dagen. Jag fick en låååång pratstund (som ändå hade kunnat få vara längre) med min vän Martina! Det (och Cola zero som jag tjuvdrack med huvet i kylskåpet så inte Otto skulle säga "mamma mm" som han säger när han vill ha nått) gjorde att denna dag tog ett språng av positivitet. Efter det att Otto vaknat var modern full av energi(och gift från zeron). Otto badade, ritade och hjälpte mig med maten. Sen vips kom Martin hem! Fan vad skönt det känns att jag överlevde. 

Och en sak ska bli sagd(eller ja skriven), ni med tvillingar är grymma!!! Helt sjukt vad ni lär ha haft händerna fulla hela tin! Ge er själv en riktigt jävla jag-är-helt-fantastisk-klapp på axeln. Det är en pers med två ungar. Det ska gudarna veta som min far hade sagt.

Nu hoppas jag få lite mer sömn inatt. Imorgon är det dagis. 

Bild på Otto blir det inte då han rör sig konstant. Springer, dansar, river i saker han inte får eller gömmer sig. Eller fejkgrinar som är den nya IT grejen just nu.